Det är såhär.....

Att jag inte riktigt orkat senaste tiden... Det har varit ganska dött med orken och viljan.... Visst, oki att man svär när man ska städa eller tvätta, men när man känner sig lipfärdig när man ska göra roliga saker man sett fram emot, för det betyder att man måste ge sig ut utanför dörren... Får många sms jag ej orkar svara på trots att det är människor jag verkligen bryr mig om... Så jäkla dåligt samvete... Har inte ens pratat med syrran efter det hon kom hem från sydafrika... Svårt att förklara, men vill bara säga att ALLT känns som måsten nu... En massa måsten... Hinner inte med någonting, har olästa tidningar, som man köpt pga intressant framsida, och böcker som jag inte vänt en sida på trots att det är sträckläsar-böcker.... Min tv jag köpte i augusti för att lära mig varva ner, den kan jag räkna på ena handens fingrar hur många gånger jag tittat på den... Hade en period nyligen, självvalt att det blev som det blev, men jag jobbade iaf 9 dagar på raken, och på de 9 dagarna kändes det som om livet kastade över mig saker för att se hur mycket jag tåldes att jävlas med. Jag har inte haft en oplanerad helg de senaste 6 månaderna, har inte haft en enda dag jag kunnat stanna innanför hemmets dörrar.... Världens jävla I-landsproblem... Det handlar inte om 2 liter cola om dagen längre, det är snarare det dubbla, samt energidryck... Det handlar om att man börjat röka igen, men även hunnit sluta igen, tror jag... Orkar inte.... Har så dåligt samvete över allt, ALLT... Har en massa att ta itu med, och idag så gick jag bara in och la mig för att sova på lunchen, istället för att äta... Och ändå sitter jag här och skriver ett inlägg istället för att ta itu med alla saker jag kunde göra som inte väsnas kl 12 på natten.... Fick ett psykbryt inför mina vänner i tisdags, ledsen Annika för maten som hamnade i knät på dig.... Ledsen för allt och ingenting, och nu är det inte ens PMS... Fattar ingenting... Men vet att något inte är som det ska.. Jag tar mig igenom detta, och kära vänner-jag läser era sms och meddelanden och mail och allt, och värmer mig med dem... Ta det inte personligt att jag inte svarar på dem, det är inte bara just DU, det är alla jag känner, även familj... Finns en person jag samtalar med varje dag, länge, det är all social samvaro jag orkar, varför vet jag inte... Just nu kämpar jag så att jag orkar ta mig till jobbet iaf, hyran måste betalas och huvudet hållas ovanför vattenytan... Har avbokat allt i kalendern, och är snart tillbaka.... ÄLSKAR ER!

Jag ska bättra mig....

Jag har lovat mig själv att skriva ett inlägg utan en massa svordomar... Så därför blir detta inlägg väldigt kort! Godnatt!

Fuck Fuck Fuck...

Fuck att jag missade köpa biljetter till Kiss, Fuck jävla passagerare som trycker upp dörrarna trots jag är 11 min sen, Fuck snorungar som hoppar ut framför vagnen medvetet för att skrämma en stackars spårvagnsförare och hånar henne med att "är du från skåne" när man försöker skälla ut ungjäveln, Fuck att jag köpte vin istället för öl på bolaget, Fuck att en nyinköpt epilator för 800 dyra pengar och plågsam gör den oanvänd, Fuck att wupen inte fungerar som den ska, Fuck att jag har tvätttid om 4 timmar, Fuck att kärlek är åt h-e, Fuck att köra en pedal-2a 5 timmar en lönefredag, Fuck åt passageraren som surade och diskuterade för att jag ej hade en ramp för hennes barnvagn på en pedalvagn, Fuck att jag imorgon måste hälla ut 2 veckor utgången mjölk med klumpar i när jag städar, Fuck att jag kommer kräkas pga detta, Fuck att eftersom jag vann på triss så bekräftar det att kärlek är åt h-e, Fuck att jag inte jobbat övertid förra månaden så lönen är fucked up, Fuck att jag glömt köpa cola till imorgon bitti, Fuck att jag även glömt köpa duschcreme så jag måste tvätta mig med schampot en dag till, Fuck jävla strumpjävel som hamnade i toastolen när den skulle hamna i tvättkassen jämte, Fuck jävla finnar som dyker upp i ansiktet-andra typer än de som kommer från vårat grannland, Fuck den jävla ett och ett halvt kilos godispåsen jag kom ut med från godisaffären... JAG SÄGER BARA FUCK JÄVLA PMS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

På tal om pruttar...

Brottning fungerar inte med matematisk logik har jag insett. Olika människor är för olika ändamål. Jag är den logiska som gillar att lösa alla grejer på sånt vis att det går att pränta ner någon formel på papper om det sen... Blev nerbrottad av kompisen igår, hon har ett stenhårt grepp, som endast fungerar med styrka att ta sig ur, men ändå kommer jag på mig själv att försöka tänka logiskt i en sådan situation. Hon är hur snäll som helst, ger mig tid att försöka ta mig ur greppet, utan att vrida armen i 97 grader till... Jag har gott om tid, och jag ligger och funderar hur jag LOGISKT ska kunna ta mig ur detta... Något är verkligen fel däruppe... Fast logiskt sett såhär nu i efterhand-om jag hade ätit ärtsoppa och sparat på mig en prutt som jag kunnat lufta så undrar jag om jag ändå inte kunnat klara mig ur det här utan att riskera bryta mina armar, hon hade nog försvunnit självmant utan att jag var tvungen att be om nåd... Kontentan av det hela är iaf-om en tjej säger åt dig att inte röra hennes hår-så gör du inte det om du inte är överlägset starkare fysiskt än henne eller ätit ärtsoppa under dagen!

Pruttar och tjejnojjor....

Pratade med en väninna idag, ska vara schysst och inte hänga ut hennes namn ;) Det är nämligen som såhär att hon messade mig att "fan vad jag längtar efter toa, ska kuta till toaletten när jag kommer till Frölunda"... Jag fattade ingenting, så jag frågade varför? Det är ju en sådan där naturlig grej, som man gör helt naturligt, utan att berätta det för någon, då man gör det kontinuerligt... Men då var det ju ngt speciellt nu förstod jag.. Och det var det... Hon hade nämligen sovit över hos sin dejt, och här kommer detta med vi tjejers nojjor in: hon hade inte gjort nr 2 pga detta... För att hon sov hos honom.. Hon hade gjort på natten, när hon försäkrat sig att han sussade som ett barn... Undrar om hon inte drogade honom till det, det hade fan jag gjort om jag haft ett sånt behov-tänk annars att få VÄNTA EN HEL NATT... Det finns ju tyvärr vidriga historier om killar som drogar tjejer av helt andra syften, jag tycker dock att vara skitnödig är en förmildrande omständighet att få droga någon... Men på morgonen fanns även detta behov... Och det gick bara inte... Nä, det går ju verkligen inte alls, prinsessor och flickor gör ju inte sånt.. Jag har hört historier om tjejer som väntat så länge att de fått ta piller för att få magen att sparka bakut av lycka igen. Den som aldrig varit med om detta fenomen kan räcka upp en hand, och jag tror inte det blir många tjejhänder i luften, om man inte heter "Amy Winehouse-och jag skiter i vilket"... Kan nog bli en del mans-händer dock, men ni räknas till ett helt annat släkte, ni sitter ju fan tom och dissikerar in i detalj dofter och konsistens och käkar era egna snorbusar (det räknas även om ni gör det när ingen annan ser). Jag ska inte säga att jag är bättre jag än min väninna. Är det någon annan än jag som kan räcka upp handen på igenkänningsfaktorn det här med att låta bli att släppa väder, alternativt att gå på toa och släppa väder (detta gör jag även när jag är ensam, det kan mamma och pappa intyga, ytterligare något jag är mobbad för). Det går bara inte, fatta vad pinsamt... Men ändå, tänk er killarna som tom sitter och har pruttmaraton "vilken är ljudligast och luktar mest", eller "nu la jag en som lägger sig som en blöt filt i rummet", och så kan vi tjejer inte ens släppa en liten ljudlös fjärt ens 3 rum bort "för tänk om han kommer in där". Vilket i sin tur orsakar att när man väl lagt sig för att somna med en mage som en spärrballong, och gosar och myser och som sagt till slut somnar-ja då kan man ge sig fan på att täcket istället lyfter kl 3 på natten, och de brukar låta... Ljudligt... Man skulle lätt vinna det där pruttmaratonet om man bara anmält sig. Det bästa är ju iaf då att partnern sover och man kan skylla på att "du drömde" om han undrar vad som lät. Det värsta är ju dock om de även luktar, så är det lite svårare att bortförklara om man inte har ett nytvättat duntäcke man kan skylla på (för det vet ni ju ändå hur det luktar eller?)... Kan gladeligen komma ur garderoben och erkänna en incident då det var många herrans år sedan, och det tom är preskriberat vid detta laget. Detta var när jag var 15-16 år någonting, hade precis börjat träffa min exman, han bodde i Ulricehamn och jag i Traryd, vilket resulterade i att vi vid det här laget troligtvis har betalat åtminstone ett av Swebus garage för bussar. Iaf så hade vi träffats en helg, och jag är tjejig i vissa avseenden, så jag hade undvikit vissa saker i hans närhet, vi sa adjö, jag hade inte sovit speciellt mycket, så så fort jag kommer på bussen så snarkar jag ganska med en gång. Någon timme in i bussfärden så vaknar jag av världens jäkla brakljud, ni hade inte blivit äcklade-jag lovar-ni hade tom blivit impade. Jag märker att jag har 37 par ögon på mig i bussen, varav jag sömndrucket försöker övertyga "det var inte jag", innan jag ens hinner inse att det bästa är att hålla käften överhuvudtaget...

Fingret...

Ni som bott i storstan länge: det här långfingret verkar väldigt populärt, men vad betyder det egentligen? På landsbygden där jag kommer ifrån, så nigar man och bockar för de äldre för att visa respekt när man hälsar, men här verkar fingret vara väldigt populärt? Ja se vad olika hälsningsgester det ändå kan vara, storstad vs landsbygd...

Flum....

Precis när man börjar bli glad att föräldrarna slutat ringa kl 10 på lördagsmorgnarna för att få hjälp med "populärmusiken" i melodikrysset, så ringer telefonen kl 07,30 istället, av samma ovan nämnda personer, med frågan "var det du som ringde?". Jo, papps-jag lovar, jag somnade kl 3 inatt och ställer kl på 07.30 för att ringa dig.... Inte mitt fel idag heller att jag syndar, så ni får inte ta ifrån mig colan idag heller! Annika försökte igår, och hon har troligtvis ett blåmärke på sin arm idag som bevis, tänk på detta, i sann a´la gudfadern-anda...

Vi tjejer är ju underbara på det här med att analysera sönder saker i småbitar... Jag älskar killarnas raka stil, varför ska vi alltid linda in allt? Och framför allt läsa in allt, som inte finns? Var har vi lärt oss detta beteende, var har vi fått det ifrån? Våra rosa vs ljusblå kläder, hur vi delades upp som små att leka separat i tjej respektive killgäng? Och då faller det sig inte naturligt att vi kan läsa varandra så bra? Vem präntar in att det inte är okej för en liten pojk att leka med dockor, eller sminka sminkdockor? Jag vet att det redan på dagis förekommer utstötning av barn som är annorlunda på detta vis, och då måste det ju komma någon annanstans ifrån, barn måste ha ju fått det någonstans ifrån tidigare om de tar med sig det beteendet till dagis... Vem ska vi skylla på? För jag tror att dålig kommunikation tjejer och killar emellan i stor utsträckning härstammar redan genom separationer av könsroller i tidig ålder... Eller tror och tror, alla vet ju att det är så, eller hur, det är ju bara fakta... Men var börjar man? Det är ju som en ond cirkel, hur får man till en förändring? Bojkotta ljusblå och rosa kläder? Sitter nu och konverserar med en kompis som träffar pojk, och när de väl träffas så är allt underbart, men däremellan är kommunikationen tunnsådd, ingen strid ström av sms eller telefonsamtal... Försöker få henne att inse att det är så killar är, det sitter i sedan barnsben, vi tjejer satt och babblade i telefon i timmar, medan killar ringde ett kort samtal "tjena-ses? visst, om 10 minuter" och så är det inte mer med det... Men var kommer det ifrån, varför samarbetar vi inte mer, varför pratar vi inte mer med varandra? Varför är det först när man är tonåring och nyfiken på det andra könet som en redan inarbetad kommunikationsförmåga ska sammanstråla? Och så är det bäddat för missförstånd hela tiden... Visst utvecklas kommunikationsförmågan även efter man är tonåring, men hur ofta är det inte när en tjej undrar över en killes beteende frågar sina väninnor istället för honom? Nu menar jag inte att detta är fel, för ibland vill man ju bara ha en vägg, och kompisar är till för att vara där och bolla, så man inte trampar i klaveret helt... Jag själv dessutom är ganska mycket sådan att jag slutat förvänta mig saker, för att slippa bli besviken, men som en annan sa-"i samma stund klipper man de emotionella strängarna", och jag vet att det mycket väl är så, och någonting jag hela tiden bearbetar. Jag har lätt för att släppa saker lite väl lätt för att slippa bli sårad ex, men här kommer analyserandegrejen in: Jag släpper det inte utan att ha analyserat sönder det i detalj. Om man bara kunde sluta analysera sönder saker och ting, och ta saker som det kommer... Det blir ändå aldrig som man tänkt sig... Men då är vi där igen, man slutar förvänta sig... Bah....

Jag är tant, och tönt...

Och varför jag är just tönt, kanske hamnar i ett senare inlägg... Men jag tycker det är dags att outa den här tantdelen..... Jag blir mobbad hela tiden, är det inte för att jag kallar skärp för livrem, så är det för att jag tycker alla kjolar är för korta, eller alla har för höga klackar, eller att jag tvättar mina disktrasor, eller alltid har tygkassar i väskan, eller att jag har mina mynt i en myntbörs. Det sistnämnda försvarade iaf Andrea mig senast, då hon iaf tyckte det var en väldigt cool myntbörs, en rastafarivariant med Bobban på (ni vet han som sjunger om att inget gråt utan kvinna).. Att jag inte köpte den med intentionen för att ha en cool myntbörs, utan för att det var det enda som fanns att välja på på stranden någonstans i Thailand, när jag behövde något för att förvara mina piller för turistmage så jag snabbt och lätt kunde komma åt och hitta dem, det är ju en annan historia hon inte vet, förrän kanske nu då... Kom nämligen att tänka på detta ämnet "att bli gammal" då jag och syrran igår satt och diskuterade om päronen inför hennes då stundande sydafrikaflight (hon har nu landat det aset, och kör nu rally någonstans på jakt genom sydafrika genom alla strapatser hon och Daniel ska genomlida), att jag ev skulle få ett rent helvete här hemma, för det är vad hon har fått när jag varit på resande fot... Tack vare att pappa inte fått överlämna några förmaningar innan resa-eftersom vartenda samtal som syrran tog emot som kom från 0433-området, påbörjades med "inga förmaningar nu pappa"- så kommer det komma en helvetes massa samtal till 031-området nu istället, då det är stor oro att syrran och Daniel inte kan ta vara på sig utan hans tips-och det måste ventileras någonstans. Tack sis!! Vi har iaf ganska kul åt det här, kanske aldrig just under våra resor (för den som är hemma av oss iaf), för ju äldre våra päron blir, desto värre blir det... Nu sist hann pappa ändå tom med att be syrran att inte lämna buren som de befinner sig i när de ska dyka med vithaj, på ett ungefär... What? Jag som trodde hon skulle ut och killa dem under hakan.... Jag har hört om den här buren till leda, mamma och pappa har googlat till leda, och till leda har det diskuterats att "burarna är ju helt öppna, typ"... Sen att hela detta samtalet avslutades med en förmaning från min sida, tja-jag vet-det går inte att försvara...

Nu tillbaka till det här med tant: En kollega frågade häromdagen om jag lyckats dra ner på min tant-varning ännu mer, eftersom jag faktiskt gjort en massa grejer för att mildra min ålder... Och låt mig tänka efter, njae... Måste skärpa mig! Men: Jag har faktiskt, hmmm.... Tja, kan inte komma på ngt nu, men jag loooovar att jag jobbat på det... Men jo-vänta!!: Jag stod och valde mellan Amelia och Vagabond i tidningshyllan, och jag valde Vagabond! Nu borde du vara stolt Annika... Och jag har fortfarande inte öronclips eller lila hår... Jaja, nu är det dags för mig att läsa igenom bruksanvisningen till mina värmepapiljotter som jag köpte i Ullared, samt tömma det sista i glaset med Madeira... Natti Natti!!

Jävla cola.....

Vet inte vad som hände med tålamodet idag.... Det har varit en ganska fucked up dag idag, men allt kan rätta till sig med mitt lilla beroende, cola.... Bäst jag slutar beskriva i termer som ångest-cola och ångest-cigaretter, som jag gjort tidigare, blir så många missförstånd... Det är nämligen som såhär: Är jag stressad, eller lite nere så är cola och en cigg min bästa vän... Jag vet, har aldrig blivit vuxen och lärt mig det här med kaffe... Nej-jag röker inte, visst det händer att jag feströker, inget annat, men ibland händer det att jag köper ett paket mitt i veckan utan fest också, som i onsdags när jag sa (tillfälligt) adjö till allra bästa vännen, då var det ångest utan dess like.... Iaf, jag är gravt beroende av coca cola, inte bättre än någon narkoman eller alkoholist, jag har utvecklat ett beroende som de, dock är ju min substans lite snällare mot hjärnan, vilket kan behövas-då min hjärna är ganska fucked up utan påverkande substanser ;) Har ett tag försökt sluta med detta, det går sådär, ganska hyfsat stundtals... Vet inte om det är beroende på att jag gett alla tillåtelse att ta ifrån mig colan, om de ser mig med ngn-och jag har lovat att inte slå dem! Vilket innebär att jag gör som de flesta alkoholister i början-de skåpsuper!! I förarhytten har jag ingen som kan ta ifrån mig denna ädla dryck... Jag har även som alkoholister börjat leta anledningar till mitt drickande, såsom "jag mår inte bra just nu", eller "jag blir en gladare människa"-vilket var väldigt användbart för någon vecka sedan då jag vart och shoppade i Ullared med ett par sköna brudar som till skillnad från mig älskar att shoppa. Det var min andra dag utan cola, och jag var på väg att vända redan i kön, synd bara att det inte var min bil vi åkte dit i... Iaf så är det meningen att de här 2 sköna brudarna ska vara mina personliga bodyguards gällande colan, men det gick också sådär... Efter en timme i Gettot, så skickade de mig självmant till cola-kylen, samtidigt som de grymtade ngt om "för deras eget bästa"... Det är här ni kanske börjar fatta varför jag kallar det ångest-cola och ångest-cigg, det är inte alls som den personen jag råkade berätta det för-tog det för ("jag trodde inte du sysslade med sådan skit") innan denna långa förklaring... Idag iaf så hade jag nödöppnare, samt sengångande ungdomar som kommer vandrandes 100 meter bort-PROMENERAR-till vagnen samtidigt som jag försöker tvångsstänga vilket inte går så bra... Detta är dessutom på centralen med mycket vagnar i omlopp som vill röra på sig men som inte kan detta pga ett gäng aphjärnor (förlåt, det var nog en förolämpning mot aporna) som står och trycker upp dörren, vilket resulterade i att jag ryckte tag i micken och ropade i innerhögtalaren när de kommit ombord något om "respekt för de andra passagerarna och skit ner er" (kanske inte exakt ordagrant så, även om jag önskat det, men något i den stilen). Nr 2 var ett par flagranta damer vid Hagakyrkan, som efter det att jag stängt dörrarna kommer på att de vill med-så de bankar frenetiskt på dörrarna efter det att jag låst och påverkat vår kära trafiksignal (och då är det bråttom, mer bråttom än när kära hundvalpen visar att han vill kissa ute istället för inne). Jag blev så paff att 2 grand old mycket gråhåriga ladies kunde göra detta, de brukar annars som sig bör artigt ta nästa vagn- så jag öppnar dörren och släpper på dem med en arg blick och ett "tack, men nu förlorade jag signalen, tänk på det nästa gång" Den tredje och bästa för dagen var ändå den passagerare som demonstrativt kliver ut framför vagnen, trots att jag plingat och börjat köra... Jag ger mig ifrån ett ilsket lååååångt plingande, på varav jag får se ett flin och hans vänstra långfinger när han passerat, på varav jag av ren reflex visar samma finger tillbaka-jag menar: han kan ju ha kommit från yttre rymden där de faktiskt hade detta som en hövlig hälsningsgest, och då vore det ju ohövligt att inte hälsa tillbaka.... Och då måste jag säga att det var då fan inte mitt fel idag att jag insöp en cola så fort jag kom till Bergsjön. Där satt den-JA JAG HAR SYNDAT IDAG!!! Och så fick jag tillbaka mitt tålamod för resten av dagen, tom Coldplay spelades på radion utan att jag stängde av... Godnatt!!

Jag har funderat, jag borde fanimej get a life, det vore på tiden!! Om man ser veckans avsnitt av lyxfällan som en av veckans höjdpunkter, då har något gått snett däruppe, även om jag räknar mig som en sann Erikssonare... Jag sitter och decimerar min ekonomi och budget i detalj, det är det enda jag har kontroll över i livet just nu, förutom det där de på amerikanska kallar "birth-control", det behöver jag inte ens tänka på, finns inte ens i närheten... Det skulle vara om man behöver gå till gyn och få något för att man någon gång sneglat mot någon, men jag tror inte att läkarvetenskapen rubbat sig så mycket sedan jag fick min blommor och bin-undervisning på biologilektionerna, och då lär jag inte behöva det enligt min (gamla) faktabank... Ibland får jag för mig att bli lite wäjled an krejsi, och ta en tv på avbetalning, men när räkningen kommer tycker jag det är bästa att betala den på 3 månader ändå... Får ju för allt i världen inte tappa kontrollen... Som när jag försökte mig på det där med att gå med på mötesplatsen en gång, en kollega lurade dit mig, 2 veckor-sen insåg jag att det inte var lönt att pröjsa en viss summa i månaden för något jag hanterade som pesten... Jag tror dock jag fick till en ganska bra presentation, då jag fick en väldigt massa inviter från 50-60 åriga gubbar, trevligt trevligt... Jag är ju för fan inte 20 längre och har slutat raka benen när jag går ut, eller vänta-när jag var 20 så var jag ju gift och hade mitt på det torra, och rakade inte benen då heller... Jaja, jag är iaf inte 20 längre, tänkte jag och ger andra dejtingmöjligheter en chans, tills jag fick panik när jag insåg att jag var ute på marknaden, och stängde ner sidan... Så du "Lars-Ove,58"-det är därför du inte hittar "cocacolabrud" längre, där har du svaret!!

Jag försöker så smått att släppa på det där, kontrollen alltså, och låta saker och ting bara hända av sig självt här i livet, låta det komma av sig självt-vad det nu än må vara.... Och nu ska jag komma till dagens dagbok: Jag släppte kontrollen, träffade trevlig pojk, började dejta, det bara kom av sig självt, det var inget krogbesök, ingen mötesplatsen, ingen blind-date anordnad av kompisar, det bara kom!! Och det höll i 3 veckor, sen gick det åt fanders igen... Och varför då kan man ju undra? Gissa???? Maria vill ha kontroll, Maria vill inte bli sårad, Maria tror hon kommer bli sårad, Maria ger upp och tar kontroll och avslutar det då hon ändå tror det kommer avslutas pga diverse omständigheter, och hon bryr sig mycket om vissa, och då känns det bättre att ha haft kontrollen själv... Nu önskar sig bara Maria en fjärrkontroll som Jim Carrey har i en av sina kalkonrullar (eller var det Adam Sandler?) där han kan styra livet precis som han vill, en sån vill jag ha, för då behöver man inte bli ledsen... Jag säger: Control Baby!! Eller just det, nä-det var ju den jag skulle släppa på.... Jaja, måste nana inför jobbet imorgon, ska bara föra in en nyinkommen räkning i budgetens excel-ark först...