Det är såhär.....

Att jag inte riktigt orkat senaste tiden... Det har varit ganska dött med orken och viljan.... Visst, oki att man svär när man ska städa eller tvätta, men när man känner sig lipfärdig när man ska göra roliga saker man sett fram emot, för det betyder att man måste ge sig ut utanför dörren... Får många sms jag ej orkar svara på trots att det är människor jag verkligen bryr mig om... Så jäkla dåligt samvete... Har inte ens pratat med syrran efter det hon kom hem från sydafrika... Svårt att förklara, men vill bara säga att ALLT känns som måsten nu... En massa måsten... Hinner inte med någonting, har olästa tidningar, som man köpt pga intressant framsida, och böcker som jag inte vänt en sida på trots att det är sträckläsar-böcker.... Min tv jag köpte i augusti för att lära mig varva ner, den kan jag räkna på ena handens fingrar hur många gånger jag tittat på den... Hade en period nyligen, självvalt att det blev som det blev, men jag jobbade iaf 9 dagar på raken, och på de 9 dagarna kändes det som om livet kastade över mig saker för att se hur mycket jag tåldes att jävlas med. Jag har inte haft en oplanerad helg de senaste 6 månaderna, har inte haft en enda dag jag kunnat stanna innanför hemmets dörrar.... Världens jävla I-landsproblem... Det handlar inte om 2 liter cola om dagen längre, det är snarare det dubbla, samt energidryck... Det handlar om att man börjat röka igen, men även hunnit sluta igen, tror jag... Orkar inte.... Har så dåligt samvete över allt, ALLT... Har en massa att ta itu med, och idag så gick jag bara in och la mig för att sova på lunchen, istället för att äta... Och ändå sitter jag här och skriver ett inlägg istället för att ta itu med alla saker jag kunde göra som inte väsnas kl 12 på natten.... Fick ett psykbryt inför mina vänner i tisdags, ledsen Annika för maten som hamnade i knät på dig.... Ledsen för allt och ingenting, och nu är det inte ens PMS... Fattar ingenting... Men vet att något inte är som det ska.. Jag tar mig igenom detta, och kära vänner-jag läser era sms och meddelanden och mail och allt, och värmer mig med dem... Ta det inte personligt att jag inte svarar på dem, det är inte bara just DU, det är alla jag känner, även familj... Finns en person jag samtalar med varje dag, länge, det är all social samvaro jag orkar, varför vet jag inte... Just nu kämpar jag så att jag orkar ta mig till jobbet iaf, hyran måste betalas och huvudet hållas ovanför vattenytan... Har avbokat allt i kalendern, och är snart tillbaka.... ÄLSKAR ER!