Trodde nästan....

Tvätten förstördes lite igår om man säger som så, vännen som ville vara snäll och hjälpa mig tvätta mina arbetskläder trodde kläderna(marinblått och vitt) kunde tvättas i 95 grader. Jag vet inte om han tyckte de luktade såpass mycket skunk att de behövde descifenseras (eller hur fan det nu stavas...), eller vad det var. Iaf så blev inte de vita skjortorna vita längre, och byxorna höll inte riktigt samma storlek. Inga problem, ett samtal till chefen och så får jag givetvis nya. Skulle upp och hämta dem idag, och nu ska jag tillägga att jag varit utan coca cola i 8 dagar (och mina vänner börjar släppa andan). Så jag bad om att få ett par nya med låg midja, strl 44 (det är VÄLDIGT små storlekar kan tilläggas i denna kollektionen), jag sätter på mig dem och tänker "fan, jag håller på att tappa dem, 8 dagar utan cola har ändå gjort lite nytta", men bryr mig inte om att byta till mindre storlek ändå. Jag upptäcker att inne i byxorna så finns en liten anordning som gör att man kan dra ihop byxorna lite. Jag gör detta, och de stannar åtminstone över röven. Glad i hågen springer jag ner till personalmatsalen ombytt och färdig, sätter mig ner för att äta, men tycker ändå att "wow, jag har gått ner såpass att byxorna är för stora och har ett riktigt skönt häng", och tänker att det är för bra för att vara sant, så jag går för säkerhets skull ut till arbetsledningen och frågar om de vet om byxorna krympte i första tvätten, att de var därför jag upplevde mina kasserade byxor så små. Nä säger de, det är du som blivit mindre säger de. Ännu gladare går jag tillbaka och snackar med några kollegor, och frågar dem om de upptäckt den lilla finessen med att man kan dra ihop byxorna med knappen innanför linningen. "Jo, det har vi upptäckt, det finns på den byxmodellen som är lite högre i midjan och rymligare för magen....". Ridå... Jag hann iaf vara glad en timme, eller så...